NSH

För drygt tio dagar sedan vaknade jag kallsvettig och hade kommit på att jag skulle lämna en bok på biblioteket. Det visade sig att lånetiden inte hade gått ut. Men den gick ut i dag. Och jag har lämnat boken. Så det här kapitlet är avslutat.

H

I en liten småstad, någonstans i norra Polen
En fest i ett garage, den första för våren
På tre däck låg, som bord, en smutsig planka
In kom rusandes två pojkar och en flicka, samtliga panka

De påbörjade en flaska sprit och kom av sig i snack
Hon sa:  "solen skiner aldrig på en stackars polack"
Piotr nickade men höll ej med: "Din skönhet kräver ej ljusets stöd"

H

I de djupaste av skogar ligger en liten ort som heter Bordekunna. Där bor ett folk som aldrig har tid att definiera sig själva. De förblir en odefinierad pöl i ett hav av fastställda begrepp och folkslag.

En dag kom en man till byn. En man som egentligen inte hörde hemma där. Men han kom dit och började definiera. Ett par år senare hade han definierat klart hela byn. Ingen ifrågasatte något förrän en dag då en pojke satt på en stubbe och tänkte till. Han mindes sin barndom då allt var precis vad det var. Inget var mer och inget var mindre. Inte heller var något underligt.

Med pojkens fagra tankar om frihet påbörjades det som skulle komma att kallas:
Revolutionen.

H

Jag stod vid en korsning och skulle över vägen. En äldre dam stod redan där och väntade, vilket var väldigt bekvämt för jag ogillar att gå över vägar ensam. Hon hade en hund som hälsade på mig och hon ursäktade betéendet genom ett nervöst "Hon måste hälsa på alla." Det är ju klart att jag hälsade på den lilla kamraten. Sedan gick vi över vägen tillsammans för att sedan gå skilda vägar.

Vårsolen var dold bland moln. Blott en gnutta synlig himmel i blått, resten grått.

Senare kom jag att tänka på en sak. Damen med hunden var mitt i ett industriområde. Vem går på hundpromenad i ett sådant? Det ligger en hund begraven här. Och inte den hunden jag hälsade på, vad jag vet.

H

Man vill hitta en vacker, ensam tjej. Kanske är hennes skönhet inte i sitt ässe, men man har för avsikt att gräva fram den. Hon sitter ned på en gata och manövrerar sin förföriska idyll av flickebarnblickar.

H

Jag hade en period i mitt liv för ett antal år sedan. Det var i högstadiet och jag hade någon slags idé eller en för mig tråkig insikt om att dagarna aldrig gav mig något. Varje ny dag var en ny tom erfarenhet. På kvällarna låg jag och skulle sova vilket var väldigt svårt eftersom jag på något sätt inte ville vakna upp till ännu en tråkig dag.

Det jag gjorde var att jag öppnade det lilla fönstret som satt precis ovanför min säng. Det här var inte direkt en varm sommarkväll. Det var snarare en sen höstdag eller måhända vinter. Kylan svepte in och smekte min kropp fastän den var skyddad av ett mäktigt täcke.

Samtidigt som den kalla brisen gjorde sig uppmärksammad så kom även alla de små nattens ljud in och på något sätt identifierade jag mig med dessa ljuden. Jag ville ingen morgondag så kvar var jag med nattens oljud. Och det var en otrevlig känsla att känna sig utelämnad till natten.

Nyss öppnade jag fönstret och blev direkt påmind; melankolin tog ett fast grepp om min nacke och började kittla mitt hår och dämpade mitt hjärtas vrål.


H

Sammanhanget är ett urval av inrutade objekt
%%%% Bänken är inte len utan tung, inte len
Lekparkens öde återhämtning är hämmad av höga tallar
Grusgångens nakna obskyr vittnar om ett socialistiskt barnamord
%%%% Om molnen har jag att säga att de liknar förgiftade apelsiner
Den hänsynslöse förgöraren har kommit. Med sig har han en gyllenne tidning
Att läsa ett par ord bad jag honom att göra, endast ett par
%%%% Han hällde upp en drink och bad mig att erfara en klasskamp inombords
En meter ifrån mig droppade det från en stupränna. Jag sparkade till den, med vänster fot
%%%% En gudalik smärta uppkom och påminde mig om vem jag är:
Konungen som skall komma att avgöra tvisten i hennes inre

H

Jag går på en strand. Fast jag är osäker på om det är en strand.
En upptäcksfärd längs halva nordamerikas västra kust.
På färden fann jag många ting och ingenting som intresserade.
En glassbar i en förfallen kuststad gav mig många vänner och minnen

Men min resa slutar inte där. Haltandes tog jag mig länge inåt landet.
På en sjö kysste jag en prinsessa vars namn var fastklistrat på månen.
Jag kände mig som en jordgubbe som någon kastrerat och sedan ätit upp.

H

Jag kom på en grusväg till en liten lucka i den kraftiga urskogen. En liten fotbollsplan nedanför vägen och ett dike på den andra sidan utgjorde en fristad från sportens hets. Här mötte jag andra tävlande. Jag låg tydligen tvåa i orienteringen. Jag hade tagit tre kontroller och andra låg bara på två eller en. Nedanför fotbollsplanen fanns en kontroll men bara jag och en annan kille lyckades hitta den. Jag lokaliserade kontroll nummer fyra och den låg över kullen och en bit bort. Men jag hade ingen kompass. Jag kände att läget var lite övergivet. Men sedan tänkte jag att jag lika gärna kunde ta mig till ett par stigar och försöka orientera mig efter dem. Jag frågade en person av auktoritärt slag vad han ansåg om planen. Han tyckte att det lät som en bra plan. Jag frågade vad det var för en liten gård jag skulle till. Han sa något men jag minns inte vad. Jag gick nere på fotbollsplanen ett slag för att samla kraft och se över mina kommande erövringar i skogen. Då kom en tjej nedklättrandes för den lilla slänten från vägen och jag tror att hon sökte efter den tredje kontrollen. Jag uppförde mig professionellt, trotts att hon var väldigt vacker, och sa inget om dess placering.

 

Sedan var det dags att söka efter nästa kontroll. Jag sprang uppför slänten. Den sluttade riktigt mycket. Upp mot 35 grader på vissa platser tror jag. Jag var inte ensam nu. Killen som låg först och hans medhjälpare, en tråkig tjej, höll också på att kämpa med att ta sig fram. Vi sprang väldigt länge tillsammans. Sedan helt plötsligt övergick vi till att åka i en kanot längs en vild fors högt uppe på en berg i en regnskog. Det gick undan och vi åkte nedför många vattenfall och undvek många dödsfällor. Hur kunde den oskyldiga orienteringen övergå i en äventyrlig lek på liv och död? Landskapet var riktigt vackert. Det vackraste jag någonsin sett. Kombinerat med döden som hela tiden blev påmind var detta en frisk upplevelse. Jag kände mig så mycket vid liv.

Till slut kom vi nedför berget och plötsligt övergick vår trasiga kanot till ett stridsflygplan och vi körde det långsamt över vattnet. Jag visste att vi var i Östersjön men ändå blev jag fascinerad av det marina landskap vi såg på. Jag såg på det kristallklara vattnet och njöt. Sedan fick jag flyga ett tag. Det var spännande. Men jag visste hela tiden i bakhuvudet att det var ett flygplan som kostade flera hundra miljoner kronor. Jag ville ju liksom inte förstöra det, så jag häll min flygtur på en lugn nivå. Inget komplicerat. Men sedan kom en ytterligare kille in i bilden. Jag har ingen aning om var han kom ifrån. Han körde hur som helst flygplanet ensam medan vi andra stod på en ö i skärgården och såg på. Fast det gick inte så bra för honom då han förstörde flygplanet. Vi blev riktigt arga på honom. Sedan stod vi ett tag och diskuterade hur han hade gjort något fel och helt plötsligt kom vi på att han hade råkat trycka på radioknappen så att högkvarteret hörde allt vi hade sagt. Av någon anledning uppfattade högkvarteret det som att piloten hade haft sex i planet med den okände mannen. Jag antar att det var en ren misstolkning. För jag stod ju där och såg att inget hade hänt. Sedan vaknade jag klockan 13:29, söndagen den åttonde januari, 2012.

 

H

Varför tror du att plattången är någon slags universell sanning? En plattång är skild från våra känslor och på det sättet kommer det alltid att vara. Ytterligare finns alltså ingen koppling mellan dina känslor och det materiella i världen(vilket egentligen är allt, eller?). Jag kan dock förstå hur du menar att vi är ett med allt, att allt finns inom oss och att vi tillhör allt. Det gör vi ju på något sätt. Vi är alla lika stor del av världen vi lever i. Självklart reflekterar världen oss och vi reflekterar den.

H

Årets bästa artist
Ulf Lundell
Årets bästa album
Le Orme – Ad Gloriam
Årets bästa låt
Bob Dylan – Stuck Inside of Mobile With the Memphis Blues Again
Årets musikupptäckt
Le Orme
Årets plats
Jag gillar den oskuldsfulla plats vid vilken vi spelade kort i skogen
Årets bästa situation
Det måste nog ha varit när jag fick massage av liftartjej
Årets sämsta situation
Försvarsmakten: slutövning utan att få äta och stå uppe hela nätterna på myggparadiset Väddö
Årets konsert
Nationalteatern eller Joan Baez
Årets månad
Augusti, frihet
Årets dag
nationaldagen var trevlig som alltid
Årets film
Drive
Årets överraskning
Det var en kebabpizza som var ovanligt god
Årets besvikelse
livet
Årets tågstation
Barkarby
Årets tv-program
Gossip Girl
Årets bloggerska
Alice
Årets citat
"utbrud"
Årets 'WTF'
När Kevin kom in på PG
Årets bok
Simone de Beauvoir - För en tvetydighetens moral
Årets hemsida
facebook
Årets fest
nyårsafton
Årets festival
pride-festivalen, var inte på så många fler
Årets NSH-rubrik
En Liten Blues Om En Liten Katt Och Dess Dagar
Årets Jaeyy-rubrik
Svartröda Hallucinationer Och Berget i Israel
Årets köp
Inget. Borde inte ha köpt ett skit.
Årets sjukdom/skada
min fot
Årets misstag
att inte köpa en kamera.
Årets framgång
att klara GMU
Årets stående fras
'seriöst'
Årets nyfunna vänskap
mig själv
Årets upplevelse
LSD
Årets dröm som slog in
Ingen
Årets dröm som föddes
återföddes, skodesigner
Årets personliga sommarplåga(låt)
rom i regnet
Årets pinsamhet
bussresan efter Oskars skiva
Årets vackraste situation
Jag minns en solnedgång någon gång under sommaren, antagligen på kvällen.
Årets kändis
Sanna Lundell
Årets död
Mohammed Bouazizi, Elizabeth Taylor, Stefan Liv och Lasse Brandeby
Årets nyhet
Terrorattentatet i Norge samma dag som jag muckade
Årets drink
Rom och cola, kaffe med vodka
Årets frukt
banan, ätit många
Årets gaycrush
Jim Morrison eller James Dean
Årets resa
Uppsala(inte med Oskar)
Årets främling
Den fulla filosofen utanför biografen
Årets invandrare
Greken på julaftonsnatten
Årets busstation
Danderyd
Årets busshållplats
Den vid vilken cykelbrudarna hängde
Årets olaglighet
Nyårsafton
Årets baksida
Tihana
Årets TOTC
penny i bbt
Årets reklambrud
JC
Årets väg
bängenlängan
Årets djur
Indra
Årets neger
han i hatt inne på systembolaget
Årets överskattning
Ensamhet
Årets övernattning
i fårhagen i september, kallt som fan men intressant
Årets fårhage
Viksjö, den där natten då man trodde att hästarna skulle döda oss
Årets ö
Huvön, nästa sommar kommer jag för dig
Årets personliga utveckling
min rosa lilla häst
Årets väderlek
Jag kommer ihåg när det snöade i maj/april(och när det inte snöade i december)
Årets bästa utbrud
stockholms utbrud
Årets farväl
hälsan
Årets komiska situation
Bland bibliotek och sjömän.
Årets FML
fakturor som damp ned i brevlådan och tog kol på min ekonomi
Årets milfshake
Jannike, J och A
Årets kärlek
L







H

Det var väldigt sent på eftermiddagen och jag hade precis överlevt en väldigt sömngivande aktion. De förmögna mottog audiens men jag genomskådade deras lustar. En kvinna vandrade ut genom portarna och jag smög efter. Hon satte sig i en röd bil. Jag sprang efter och bankade på huven tills dess att hon kom ut. Hon var inte precis diskret i sitt ifrågasättande av mitt sätt. Efter en stund sa hon stillsamt ”Jag måste träffa Javier. Adjö!”. Jag kunde inte direkt i stunden utlista vem Javier var.

 

 

H

Mitt munspel är på drift, på väg 255.
Käraste älsklingen min, jag kommer ej hem,
Förrän jag är på väg, och du är utbildad frisör.
Då återförenas vi, i en sommarromans som sig bör.

H

En storslagen general sade till mig en gång att en standard livsstil inte är tillräckligt påflugen för att tillhöra ett bra liv, ett liv som har levts väl. Man får väl anse honom som en initiativtagare när det gäller visdom. Han köpte kläder i min hemort. Däröver finns inte mycket närvaro.

H

"Skål" var hans sista ord på festen.
Sedan var han ute i kylan. Ensam.
ooooooooooooooooooooRegnet piskade honom i ansiktet.
ooooooooooooooooooooVinden upprörde hans fagra hår.
oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooSannerligen en vinterkuslig kväll. oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooBort från civilisationen och världen.
oooooooooooooooooVägen framför honom blev smalare men absolut inte skogen.
oooooooooooooooooNej, skogen var rysligt konstant.
Döden påträffades vid resans mål.
Natten sätt att ta hans angenäma liv.

H