Dag två

Om jag ska vara ärlig hittade jag inte speciellt många löv. De jag hittade var inte speciellt vackra. Vid närmsta eftertanke är alla löv vackra. De var av sådan skör karaktär att man knappt kunde ta på dem. Men vad gör det, då de ändå är löv? Imorgon, dag tre av min nya livsfilosofi, skall gå till att utveckla min artistiska sida. En uteveckling i riktning och fart som jag ej än känner till. Det får tiden avgöra. Det är trots allt inte imorgon än.

Om inte du vågar, så får någon våga åt dig. Men får det verkligen samma effekt? Man kan fundera över hur stor spridningsgraden är för respektive tillvägagångssätt. Någorlunda liknande spridning lär de få, vilket dock inte betyder att effekten är densamma. Hursomhelst, vågandet avklarat, målet uppnått!


Hej då, tills vidare!
H







Löv

Det bästa med att glädjas åt andras olycka är att man själv inte är olycklig. Man kommer så nära inpå olyckan att man nästan kan ta på den, ändå blir man inte påverkad. Livet är härligt. Imorgon börjar en ny vecka. Nya möjligheter och nya förutsättningar. Den här gången tänker jag passa på att ta ta vara på möjligheterna. Jag tänker inte längre se dem flyta bort som om de vore löv på starka forsar. Tidigare än vad man tror, faller de ner från vattenfallet för att aldrig mer komma tillbaka. Om de bara flöt lite närmare stranden. Jag orkar inte luta mig och riskera att fallla i. Däremot kanske man skulle låta sig själv falla någon gång, och få komma till den plats där alla löven samlas.



/H

Mig

Jag har spenderat hela dagen på att göra ingenting. En full dag bortkastat, inga nya erfarenheter eller kunskaper. Helt bortkastad. Men ändå så har jag den där konstiga känslan inombords. Jag är tillfreds med mig själv och känner mig nöjd, trots den stora mängden oanvänd tid. Det känns precis som att jag kommer bli träffad av ett eufori-rus inom kort. En sak är säker. Det kommer bli trevligt när jag blir träffad. Jag tror faktist det är på gång redan. Jag tror faktist att jag redan är där. Nu ska jag vara använda den till att skapa något bra. God natt!


/H



Hatar taggbuskar

Äntligen är det helg. Jag har överlevt den första veckan i skolan, som för övrigt inte alls var så farlig. Jo den var rätt obehaglig, med enbart vissa inslag av ljus. Vad som är ljus för mig är inget ni får veta. Däremot kanske det inte är så svårt att lista ut. Bedöm själva vilket ljus jag ser. Frågan kan också vändas; i vad ser jag mörker? Där det inte är mörkt är det ljust. Det kan tänkas att rubriken har någonting med mörker att göra. Detta någorlunda odefinierade hat som titulerar detta inlägg är inget jag tänker gå in på. Däremot tänker jag gå och sova nu. God natt!


/H

Skuggan

Hejsan. Idag obververade jag något underligt. Skuggan. Skuggan, eller "avsaknandet av direkt solljus" som den kan kallas, är väldigt mystisk. Den förföljer mig vart än jag går, om än svag och dold. Som en avbild av min personlighet. Den bara finns där. Jag kan inte sätta fingret på det, men den verkar vara lite diffust störande. Bara den som känner sig själv känner sin egen skugga; ty den är inte mer olik dig än du är lik den.



/H

Nu.

Idag regnade det. Jag älskar regn. Något som faller från ovan. Det ger en konstig känsla i kroppen av lycka som inte kan beskrivas. Att vara i regn är som att "känna igen". Efter att inte ha varit i regn på ett bra tag och sen få promenera i det; en befrielsekänsla som kan beskrivas som att känna igen efter att ha varit känslomässigt inaktiv under en period. Plötsligt lever man. Man är fri.



/H

Gud

Mina kära, låt oss älska varandram ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra.


Det är sant. Alla verkar vara för dumma för att förstå det ingående. Världen måste befrias från hat och ilska, och allt som dessa medför. Hur ska man gå tillväga? Vi måste älska och uppskatta varandra. Först då kommer världen att formas till den värld alla drömmer om att leva i.




/H

ZzzzZzzZz

Imorgon är det dags att infinna sig i de dagliga rutinerna innefattande skola såväl som att åka till den. Inte alls så kul. Men vad vet jag, det kanske trots allt blir en jättebra dag. Jag är så bra så att jag skiter i vilket. Hur dagen än blir så är jag för bra för att kunna påverkas av sådant. Nu är det dags att sova.




/H

livets slut

Jag anser att mitt eget hemland har handlat fel i vissa situationer. Visst, det kan tänkas att den svenska ledningens primära mål är att skydda det svenska folket och att agera därefter. I min mening skulle det leda till större välstånd. Men det finns risker. Historiens gång har visat att risktagande många gånger har lett till en stor vinst. Med mycket viljestyrka och exceptionellt genomförande hade framtiden kanske sett bättre ut. Med stor ansträngning hade Sverige mycket väl kunnat göra stora skillnader och påverkningar. Hursomhelst är det över ett halvt sekel sedan möjligheten uppenbarade sig.




Jag undrar vad jag kommer tycka om mitt liv när jag ligger på dödsbädden. Vilka stunder kommer jag att minnas? Vilka kommer att vara mina starkaste, bästa samt sämsta minnen? Framförallt önskar jag att jag kommer att vara nöjd med mitt liv. Att jag inte ångrar något. Dessutom så undrar jag hur jag har upplevt världens förändring. Många personer som har levt under min tid och innan är säkerligen döda, däribland många bland släkt och vänner. Hur kommer jag att känna angående det? Det finns mycket som kommer att förändras men inte kan jag se mycket som kan tänkas utvecklas positivt.


/Henric













på gång

Nu är livet på gång. Innan det är för sent måste jag göra allt det jag vill göra. Det finns mycket jag vill göra. Det finns mycket jag kan göra. Det finns lite jag vågar göra. Bland de saker jag vill göra finns ett par saker som säkerligen inte skulle gå hem hos många av de jag känner som något bra. Faktum är att de skulle kunna förstöra min framtid. Är det en risk som är värd att ta?  Det är trots allt något som jag vill genomföra. Om man inte kan göra det man exakt vill, så får man nöja sig med något någorlunda likvärt. En dröm är alltid en dröm, och alltid värd att genomföra.


/H

slutet

Sommaren är slut,
passa på och njut
hösten är nära,
för våra kära
vad händer nu,
undrar säkert  du
vinterns famn,
ror i hamn



NSH

Att  tillhöra den delen av folket som går mot strömmen; det andra hållet. Att "tillhöra" kanske är lite överdrivet, men att fascineras av och att känna koppling till det är väldigt speciellt, tycker jag. Men också omoraliskt och oetiskt, tycker många. Man kan fundera över hur allmänhetens bild och uppfattning har blivit sådan. Egentligen är det inte alls svårt att veta. Alla vet. Det groteska och oetiska handlingarna har lett till en väldigt sann och gemensam uppfattning. Men frågan är om inte denna uppfattning eskalerat till att röra och innefatta fler områden än de den egentligen tillhör. Detta är en av de stora orsakerna till att jag upplever den andra sidan som storslagen, rättfärdigad, behövd och uppskattad.

Man kan inte låta bli att ponera ett annat utfall. Det behöver inte nödvändelsevis vara ett bättre sådant, men jag tror det. Då hade uppenbarligen  min uppfattning ha varit delad i mycket större utsträckning. Att forma en värld efter någons vision; ett kraftfullt begrepp för mig, ett obehagligt begrepp för andra. Jag är rädd att de flesta ser visionen som obehaglig pga tillvägagångssättet. Om målet med visionen är något som rättfärdigar det hela, är tveksamt.

För övrigt tänkte jag gå och lägga mig nu. Det har varit en lång dag och min högerarm gör ont pga för mycket dragande i den. Ni som drar; akta pulvret.


H



ops

Tillägnas mänskligheten

Nu har jag insett hur dåligt allting är. Att det har varit något fel har jag länge gått och grubblat på. Känslan har grävt ett hål i mig, lika djupt som de hål skapade av de största sorgerna; svek och död. Vi har förlorat det viktigaste i livet och kan inte återvinna det, ty tankarna som för oss dit är sedan länge blockerade av sådant som har kommit till att förstöra våran kultur.
Om det går att komma tillbaka från denna djupa avgrund vet jag inte. Dock så vet jag att ingen försökt ens en gång. Om man inte kan avvara lite energi till att ens försöka, hur ska man då kunna överleva där nere där ljuset försvinner lite för varje dag.
Varför sluta illa och långsamt när man kan sluta väl.


H



Fin Fågel

Vart jag än går så  finns det fåglar som iaktar mig. Dolda bland vegetation spanar de på mig varje dag. Jag undrar bara vad de tänker. "jaha där är han igen, undrar vart han ska gå". Om det ändå vore så väl? Vem vet, de kanske tror(vet) massa konstiga saker som mig, saker som jag inte vill veta av! Med en djup suck går jag in igen, i rädsla att deras sång skulle kunna baktala mig. Väl inne söker jag mig till platser där de inte kan se mig. Vad spelar det för roll. Jag vet ändå att på något konstigt sätt ser fåglarna vad jag gör hela tiden. Hopplöst.


H

Borta bra men hemma vadå? Att inte kunna trivas till fullo var man än är. Likt en sönderhackad kantarell skapar dessa tider oroligheter i mitt sinne. Lösning är inom räckhåll. Väntan är över, kontakten är under.







/H





RSS 2.0