Löv

Det bästa med att glädjas åt andras olycka är att man själv inte är olycklig. Man kommer så nära inpå olyckan att man nästan kan ta på den, ändå blir man inte påverkad. Livet är härligt. Imorgon börjar en ny vecka. Nya möjligheter och nya förutsättningar. Den här gången tänker jag passa på att ta ta vara på möjligheterna. Jag tänker inte längre se dem flyta bort som om de vore löv på starka forsar. Tidigare än vad man tror, faller de ner från vattenfallet för att aldrig mer komma tillbaka. Om de bara flöt lite närmare stranden. Jag orkar inte luta mig och riskera att fallla i. Däremot kanske man skulle låta sig själv falla någon gång, och få komma till den plats där alla löven samlas.



/H

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0