En sen augustinatt?


Hallå!


Jag sov fem timmar inatt, inom det önskade intervallet med hela sju timmar till godo. Dagen har ägnats åt kringresning inom staden. Första destinationen var västerut med tåg. Sedan till en strand där glass förtärdes. Sedan tillbaka österut, och sedan in till stan. Sommaren när den är som bäst.



Mitt kall
Jag har funderat lite och kommit fram till att jag vill gå. Jag vill gå längre sträckor. I flera dagar. Denna sträcka är självfallet placerad i Sverige. Med hjälp av Internet kan vandringssträckor av denna typ planeras och utmätas med stor finess. Jag har funderat på ett par roliga sträckor.

Hemifrån till Uppsala: 64,0 km
Hemifrån till Gävle: 170 km
Hemifrån till Örebro: 192 km
Hemifrån till Karlstad: 306 km
Hemifrån till Göteborg: 480 km

Vilken destination jag än väljer, så måste jag planera noggrant. Jag behöver ha med mig packning, uppenbarligen. Det jag behöver ha med mig är: mat, sovutrustning, pengar. Borde inte ta större plats än en ryggsäck. En telefon vore lämpligt att ta med. Vad ska jag få ut av min vandring? Det får vandringen själv visa. Jag kan få massvis med erfarenhet under all den tid det tar att gå. Jag kommer i princip att bara gå och tänka, vilket kan liknas vid en gigantisk grubbling över saker och ting. Jag får inte överplanera mig själv. Om det blir sent och jag blir trött, så går jag och lägger mig under en tall någonstans. Jag vaknar när jag vaknar och fortsätter sedan att gå. Sällskap vore inte dumt heller. En till rygg för packning är inte helt fel. Jag kan möjligtvis känna mig ensam därute, i det stora vida landet. Om det är någon där ute som vill följa med, så är det bara att säga till.

Imorgon ska jag ta första steget. Jag ska utmäta min genomsnittliga gånghastighet för att genom denna information kunna approximera tidsåtgången. Titta till här senare för att se hur det har gått.





Hej heJ
H

En trasig bok?

Hej igen!


Nu sitter jag här igen. Det är varmt ute. Värmen från dagen sitter i ännu. Denna stekande hetta tar kol på mig. Nej det gör den inte. Jag tycker det är skönt. Sommaren är som bäst när man behöver klaga på värmen. Det är dessa stunder vi har längtat till hela vintern. En längtan som inte längre finns. Den behöver inte finnas. Vi har inget att längta till nu. Vi är mitt i sommarens vackra eufori.

 Det är dags att sluta slöa, även om det är svårt när det är så varmt. Hädanefter ska jag inte sova mer än tolv timmar per natt. Jag lovar.

Jag har funderat lite och kommit fram till att inget är som det verkar. Vi kan inte veta allt om något eller vara helt förbereda på det som kommer. Det är en ren chansning om hur det kommer att vara. På grund av detta är det rätt bra att ta dagen som den kommer. Även om den visar sig vara som man väntade sig, kan man ändå hoppas på att något av det oväntade var positivt. En positiv vändning är bättre än en positiv plan från start. Därför ska vi satsa mer. Jag ska satsa så hårt det går och hoppas att det går bra. Om det inte går bra, har jag alltid en säng att falla tillbaka på. En säng är nämligen så mjuk att fallet inte alls gör ont. Om jag inte hade sängen att falla tillbaka på, hur skulle vardagen se ut då? Skulle jag ha något annat istället för den? Jag kanske helt enkelt skulle använda mig av golvet.

Nu är det dags att falla tillbaka på sängen, god natt!



H

Vilket klipp!

Tja!

Gårdagen var som klippt och skuren för att klippa sig...





Förlåt att jag ringer så sent, Eva...

...men jag måste berätta vilken underbar kväll vi har haft. Maten var så god. Och Ulf var så charmig och... Hur jag var klädd?
Ja, först och främst hade jag min BELNYLON...min BELNYLON, säger jag. Min underklänning då! Har Du inte läst i tidningarna att man känner sig fräschast om man är välklädd ända inifrån...
Tror Du inte på sånt? Då har Du aldrig haft en BELNYLON på Dig!



Mvh
H

Härligt

Hej!


Igår åt jag så mycket att jag ville spy!





/H

Gräs

Hej




Idag har jag klippt så mycket gräs att jag vill röka på!



Glad midsommar
H

Låt det finnas mer ljus

God natt!


Jag steg upp klockan 9 idag. Jag vaknade till ett ljuvt stycke musik. PF. Morgonen var inte särskilt händelserik. Jag drack vatten en gång. Åt en macka. Städade lite. Gick ut. Idag var jag glad.

Sedan promenerade jag med sällskap. Jag såg 8 st nyckelpigor på vägen. Jag la märke till hur fina de var. Dagen innehöll sol såväl som moln, vilket bjöd upp till utmärkt promenadväder. Jag såg att det var många andra som också promenerade. Det verkar vara det som folk sysslar med nu på somrarna.

Natten är här. Inte alls lika kul som förra natten. Förutsättningarna är helt annorlunda och tilltalar mig inte alls. Vädret är annorlunda, ljusstyrkan förändrad och mitt sinnelag likaså. Av givna orsaker tänker jag inte röra mig utomhus i natt. Möjligtvis om jag får för mig att jag ska gå ut ändå, men det kommer troligtvis inte att hända. Såvida inte det händer.

Jag var nära inpå att idag köpa ett nummer av en damtidning. Den tilltalade mig på ett speciellt vis vars vetskap inte är öppen för allmänheten. Jag kände att min manlighet var i farozonen. Jag trotsade samhällets normer men gick ut ur affären tomhänt i varje fall.

Det känns som att alla numer accepterar allting utan att klaga. Varför är det så? Om man inte klagar och får ut sitt misstycke kommer detta aldrig förändras till det bättre. Jag vet i alla fall vad som är värt att leva för. Ett mål avsäger all som helst missnöje med livet. Det känns dock som att det förgångna kommer ikapp. Har man en gång varit i skärselden, vill man gärna återvända. Därför måste man ta tillvara på alla stunder, man vet aldrig när man måste återvända. Inte heller vet man om platsen ser likadan ut eller om den har förändrats, möjligen till det sämre.

Långt borta hörde folk honom säga att det skall komma en dag då något skall bli gjort. Då tar tillslut det mäktiga skeppet, som faller ner från en punkt av låga, kontakt med mänskligheten ögonblickligen. Det är nu det är dags att vara medveten.



Mvh
H

Rubrik

;]


 I-gårkväll tog jag bussen i 20 minuter för att sedan promenera i ett par timmar med sällskap. Klockan 00:00 bestämde jag mig att från en avlägsen plats springa hem. 00:27 såg jag en man som var ute och gick med sin katt. Det var en väldigt fin katt. 00:38 såg jag en kille som gick på trottoaren med sin moped. Det var en väldigt ful moped. 00:49 såg jag en katt, även denna var fin. Den var rädd för mig och ville inte hälsa. 00:50 kom jag hem, och tog mig en macka. Mackan var god.

Tidigare under kvällen köpte jag lotter för 100 kronor. Jag vann enligt följande: 10kr, 10kr, 20kr, 50kr, 50kr. ”Åh, vinst!”, tänker ni säkert. Nej, jag köpte nya lotter för pengarna som till sist sinade. Jag köpte en glass också. Alltså gick jag back 113kr inatt.

För övrigt har solen varit framme hela dagen. Jag la mig i trädgården och sov bredvid hunden. Har ätit relativt lite idag. Det måste vara värmen. Det är så hett.

I det vita rummet, med de svarta gardinerna, i närheten av stationen. Svarttaksland, inga guldiga trottoarer och trötta starar. Silverhästar sprang ner månstrålar i dina mörka ögon. Solnedgångens ljus ler mot din avgång, i min tillfredsställelse.



/H

Ja

Hej


Till min förvåning har det inte regnat idag. Vad är detta? Glädjen har anlänt i form av ickeregnig tillvaro! På grund av denna anledning har jag inte försökt söka lyckan på egen hand. Detta resulterade i en dag utan händelser. Men alla händelser är händelser, så något måste väl ha hänt? Jo, en hel del saker har hänt, men inget av intresse. Då är frågan; vad är av intresse? För vems intresse?

En av de mindre intressanta händelserna under dagen var när jag vaknade. Jag var lätt irriterad över att jag vaknade halv tio, istället för tio som planerat. Det förstörde de planer jag hade för dagen och satte hela schemat ur spel. När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag gå och lägga mig, innan det blir för ljust ute. Det är inte bra. Man kan inte sova bra när man lagt sig för sent, speciellt inte på somrarna. Jag ska inte fucka upp min dygnsrytm.

Jag vill inte att du ska gå dit. Jag vill att du stannar här. Jag vill inte mycket här i livet, men detta om något, är jag säker på att jag vill. Det finns många hinder, som måste övervinnas. I slutändan kommer vägen att tyckas ha varit hård, men vi kommer att tycka att den har varit kul. Jag undrar bara, varför gick vi inte tidigare? Vem försöker jag lura? Vi har inte gått än. Jag vet inte ens vart du befinner dig, eller om du vill gå. Jag har funderat mycket. Jag är säker på min sak.




God natt
H

En bultande sorg

Hallå?
 



Imorgon är det officiellt sommarlov. Ett regnigt sådant. Jag känner att regnet tar över all förväntan och glädje och omvandlar den till sorg. Jag vill bara ha Jätteroligt. Vissa kanske nöjer sig med att ha Roligt, men jag vill ha Jätteroligt. Glädjen. Jag vill finna den, ta den i min hand, och le. Ett leende kan bara framkallas när det har slutat regna. Dock så har regnet sin mening också, som jag beskrev i något tidigare inlägg. Det är bara så svårt att försöka uppskatta regnet. Det avgränsar alla möjligheter till att ha roligt.

Nej, nu får vi för fan ta tag i livet. Det finns massvis med saker att göra även om det regnar. Man kan promenera. Att bli våt kan ibland kännas rätt skönt. Det är en väldigt befriande känsla att bli blöt. Föreställ dig följande. Du har gått i flera timmar och är jättetrött. Du är hungrig och längtar hem. Plötsligt börjar det spöregna. Gränsen av obekvämenlighet är redan nådd för flera timmar sen, så det kan inte bli värre enligt dig. Det är nu det hela börjar bli festligt. Regnet stärker dig alltså psykiskt med sitt vackra sätt.

Därför ska man utnyttja regnet. Ta en joggingtur, gå, lägg dig på gräsmattan. Njut av livet. Regnet hjälper dig. Dagens visdomsord.

Imorgon måste jag ta tag i livet. Jag ska leva. Oavsett regn eller ej. Jag ska ta tillvara på de fina stunderna livet ger mig. Frågan är bara vad jag ska ta mig till. Jag kan färdas till en avlägsen plats bara för att ta mig en tankestund, eller så kan jag springa i skogen i regnet. Man får inte vända sig bort från den svaga och trötta idén, oavsett hur den lyder, så kan den vara värd att följa.

I lördags såg jag ett träd falla. Det är en intressant och kraftfull syn. Det som till en början verkar som något jättestarkt och ståtligt var, efter lite sågande, inte mer. Jag funderade över vad som mer kunde vara starkt, men ändå så svagt. Jag kom fram till att det mesta är svagt i människans tillvaro. Varför har det blivit så? Kan inte människan respektera naturen som sin vän? Det är fel att man kan gå obestraffad efter att brutalt ha sågat ner ett träd när man blir fälld efter att ha kastat stenar på en liten pojke.

Jag har tänkt lite och kommit fram till att allt var bättre förr. Mentaliteten hos folk har även den strukit med. Folk försöker följa med i förändringarna och glömmer bort minnena om godare tider. Minnena förfaller och ingen minns. Dagens verklighet. Vem minns den goda musiken på 60-talet, den goda mentaliteten på 70-talet, eller det politiskt befriande 80-talet? Hur ska det gå för mig, som redan i min ungdom känner så? Om 60 år kommer inga av dessa fina minnen att vara kvar. När min generation dör ut, dör även minnena ut om dem som har minnen om dessa tider kvar. Jag får se till att skaffa barn som kan minnas mina berättelser om det gyllene nittonhundratalet.

Nu tänkte jag sova. Jag kommer tillbaka imorgon, eller senare och berättar hur jag haft det under dagen.




God natt!
H

En ny vän

God kväll


Jag står inför denna jättelika avgrund. Vad som finns där nere, kan jag inte se. Den är för djup. De kallar den för ”Sommarlovets avgrund”. Det är en plats jag har besökt varje sommar i en mycket lång period. Varje gång jag har besökt den har jag kommit upp igen med en rad nya erfarenheter. Dock så är varje besök i denne helt oplanerat. Man vet aldrig vad sommarlovet kommer att ge för utdelning. Avgrunden ser för det mesta helt annorlunda ut varje gång man besöker den. Visst, vissa bekanta drag kan anas, men dessa utgör inte den större delen av avgrunden. Detta gör att varje nytt besök kommer präglas av helt nya upplevelser. Vilka upplevelser kommer att prägla mitt kommande besök? Ingen vet. Är det inte just för denna anledning som sommarloven är så härliga? Man kan alltid spekulera i hur sommarloven kommer att vara, men man vet inte säkert, förrän de är slut. Mina spekuleringar är oftast väldigt grova. Aldrig slutar det som jag trott.

Imorgon är det alltså skolavslutning. Förutsättningarna för detta sommarlov är dåliga. Allt tycks vara av motsträvig form. Varför in i helvete ska det vara på det viset? Dock så kom vi ändå fram till att det aldrig slutar som det antogs från början. Vi får hoppas att detta är fallet ytterligare än gång. Man ska ju inte ta sig ner i avgrunden, eller äntra ett sommarlov med negativ attityd. Detta har en tendens att dra ner allt annat också. Något sådant vill man definitivt inte ha på sommarlovet.
 
Nu ska jag gå och lägga mig, för att sedan vakna upp på sista skoldagen på över två månader. Frihet, kallas det av många. Lättja, kallas det av mig. Att inte göra någonting konstruktivt med livet under en sådan lång period, är väldigt dumt. Lika dumt som att åka bil väldigt långt för att sedan gå hem i två timmar. God natt.




Mvh
H

how the west was won

Tja!



Jag sitter här i mitt rum, ser ut över det mörknande grannskapet. En dimma kan anas över gatan. Tystnad och stillhet råder överallt. En svag men ack sådan vacker antydan till natt görs. Natten måste ändå vara den vackraste tiden på dygnet. I många anseenden kan den verka som en personifiering av en resa, den resa vi tar för att komma till gryningen, nästa dag. För många upplevs resan som tråkig och obekväm.

Dessa personer borde istället se natten för vad den verkligen är; en blommande mörk ros av främmande slag. Rosen är vid första anblick mycket färglös och inte alls fin. Vid närmare titt visar det sig att rosen i själva verket är av finaste kvalité och innehåller den absolut mest bedårande färgen. Det är de personer som upptäckt denna ros som har nått den djupare formen av personlighet och insett vilken inspirationsgruva natten är. Till exempelvis är natten en utmärk tidpunkt att promenera. Man är nästan helt och hållet ostörd nattetid. Endast naturens stillsamma gång kan lätt störa emellanåt. Men naturens gång är dock en del av nattlivet. Inget är så härligt som att betrakta vindens svepande genom ett dunkelt och ståtligt träd, som avger ett lugnande och stillsamt ljud.

Nattvaket folk som man stöter på vid sina nattliga promenader är oftast lugna. Till skillnad från den allmänna uppfattningen gömmer sig inte våldtäktsmän bakom varje buske. I själva verket är det intressant att träffa på folk mitt i natten. Man undrar vilka händelser som har fört oss samman. Varför möts just vi, just nu, just här?



Ses!
H

Sommarens under

Hejsan!



 Snart är det sommar. Den tid som är kvar till lovet tycks vara så obetydlig, men ändock så tung och hård. Jag vill bara sova förbi de närmsta dagarna och vakna upp i två månaders frihet. Men vill man verkligen ha lov? Man går hela tiden och väntar på att det ska komma, men ändå slutar många lov i att man inte gör någonting annorlunda. Visst, man kanske reser bort ett tag, men i slutändan är nästan hela lovet i princip som vilken helg som helst. Är måhända ”sommarlovet” en aning överskattat? Jag menar, får jag inte ut mer av livet i skolan? Tänk om jag ägnat alla mina runt 10 sommarlov till studier. Dock så behöver man nog lite vila från skolan.

Sommaren är väldigt härlig. Den har en sådan fantastisk effekt på folk. Folk blir glada. Och därmed jag likaså. Det är denna sinnesförändring som gör sommaren så mystisk. Vad finns det som gör alla så glada och positiva? Är det vädret? Möjligheterna som kommer med vädret? Eller är det just konceptet med sommarlov som gör somrarna bra? Om vi istället hade haft två månader ledigt på vintern, skulle vi inte uppskatta denne lite mer då? Jag tror i alla fall att folk uppskattar sommarn för var den är; en tid då alla tar en paus från vardagliga livet och koncentrerar sig på annat. Och just detta ”annat” blir så mycket bättre när det är fint väder, vilket oftast somrarna ger. Och att sommarväder är på den typen att det skiftar väldigt mycket, ökar bara uppskattningen. Vem uppskattar en solig sommardag när man vet att det bara kunde bli en solig sommardag? Det är just därför som vi alla älskar regniga dagar också!

För övrigt har jag nu slutat vara ledsen över cykeln. Att gå fungerar ofta lika bra och väcker mer tankeverksamhet. Man blir faktiskt smartare av att gå. Dessutom så gör det ingenting att man får gå när det är så här fint väder. En del av sommaren är ju faktiskt att ta del av den fina naturen vi har i Sverige. Den kan vid första anblick verka rätt tråkig och monoton, men vid andra anblick (haha) är den unik på många vis. Något att vara glad över att få uppleva i så stora mängder. Nu ska jag gå ut, i alla fall har jag för avsikt att göra det.





Med Vänliga Hälsningar
H

Ungjävel

Hejsan


Dagen till oära har jag ägnat åt det jag gör mest; att göra ingenting. Möjligheterna till social kontakt och höjd världsvanhet nekades. Istället satt jag hemma och tog det lugnt. Vid två tillfällen var jag utomhus. Jag fattar inte varför grannen alltid ska vara så glad. Det är som en fasad han har byggt upp för alla utomstående. Undrar hur han är inom familjen. Säkert en jättesnäll familjefar…

 Alla som går förbi har tittat på mig avundsjukt. Det är så skönt att se folk åka eller komma hem från jobbet eller skolan när man själv inte gör någonting. Jag fantiserar om vad dessa personer har gjort under dagen. En kille som cyklade förbi var väldigt uppseendeväckande. Hans ålder var diskuterbar. Han hade klarblå kläder och en svart cykel om jag inte minns fel. En känsla av avund växte inom mig då jag förstod. Han hade en hel cykel. Inte jag. I ledsamhet gick jag in igen.


Hej då
H

Om livet och falska katter

Tjena!


Idag tog jag en promenad. Både utgångspunkt och destination är hemliga. Jag korsade en parkväg, gick genom en skog. I skogen trodde jag att jag såg en katt, men det gjorde jag inte. Sedan kom jag fram till den väldigt speciella vägen. Den skulle korsas för att jag skulle nå destinationen. Ingen bil var i närheten, tur det! Jag hade kunnat bli påkörd. Genom en stor smäll hade mitt liv kunnat vara över. Jag hade möjligtvis få gå på en trappa som leder till himmelen. Men om denna trappa och dess slut är så fint och underbart som alla förespråkar, varför skulle inte fler människor söka det? Jag tror dock att livsfrukten och glädjen på jorden överträffar den i himmelen. Vad skulle vi annars leva för?

Tänk om detta inte var fallet. Att det vore allmänt känt att himlen var en mycket bättre plats än jorden. Skulle inte fler och fler försöka nå denna plats? Och då kan man ställa sig själv frågan: Om alla försöker ta sig dit, vad blir då kvar här på jorden? Och om alla som kan tänkas villa komma dit, lyckas med denna resa, vad händer då? Skulle mänskligheten som vi känner utrotas? Detta kanske t.o.m. har hänt tidigare i mänsklighetens historia. Att större delen av mänskligheten begår självmord på ett eller annat vis. Att den mänskliga civilisationen och arten är så när som på utrotning. Om detta har skett, varför finns vi då?

Antagligen för att en mindre grupp människor antingen kom till förnuft, eller inte kom till förnuft. Antingen så förstod de inte härligheten med himlen, eller så förstod dom det och trotsade frestelsen. Vi har dessa hjältar och deras handlingar, medvetna eller inte, att tacka för att vi finns idag. Inte minst för att de trotsade frestelsen, utan även för att de inte förde hemligheten om himlens fruktbara existens vidare. Om man dock kommer till förnuft så inser man att alla kommer att dö förr eller senare, är det inte så att alla kommit till himlen i alla fall? Otålighet har alltid funnits hos mänskligheten. Om man vänder på det, kanske var det Guds plan att vi skulle så när som på utrota oss själva vid regelbundna tillfällen, för att minska folkflödet för att inte överbefolka himlen. Om himlen nu är överbefolkad, vill man ens komma dit? Det kanske t.o.m. är så att livet på jorden är vackrare än det i himlen.

Men vad vet vi?



Peace out!
H

Nationens dag

Nu är nationaldagen slut. Den finaste dagen på året. Jag firade den väl. Alltid när det vankas nationaldag och nationaldagsfirande, ställer jag mig själv frågan; behöver vi verkligen en nationaldag för att fira och hedra Sverige? Varför kan vi inte vara stolta svenskar året runt? Vårt land är värt mer än så. Men man får inte hedra sitt eget land för mycket då det finns en moralisk gräns mellan att vara stolt och självgod. Det senare är vad man framställs som då man egentligen bara är stolt. Varför det är så finns det nog ingen som kan svara på. Avundsjuka av människor av andra nationaliteter?

Dessutom har man hört talats om att svenskar firar nationaldagen väldigt dåligt i jämförelse med i andra länder. Jag tror dock att svenskars sammanhållning och såkallade stolthet under övriga dagar under året kompenserar detta mer än väl. Svenskar är alltså ett mycket stolt folk, inget annat. Dessutom fungerar väl alla folk så? Sammanhållning genom gemenskap och nationalistiska känslor. Vad skulle annars hålla ihop folket?

När vi ändå kommer in på sammanhållning vill jag även påpeka att jag tycker monarkin är väldigt viktig. Det finns inget jag kan tänka mig som skulle vara bättre för sammanhållningen av ett folk än monarkin. Den upprätthåller helt enkelt en nationalistisk anda och stärker Sverige som stat.

Sverige är ett väldigt fint land, som förtjänar att firas på bästa sätt, året runt! Så ta er i kragen nu och stå upp för ert land och gör det bästa för dess välfärd och framtid.

Med Vänliga Hälsningar
H

Cykelhaveri på tidig nationaldag

Hej!

Idag gick min cykel sönder. Tiden och platsen var inte särskilt lämplig. Det kan finnas många orsaker till detta brutala haveri. Jag har mina misstankar. Det kan diskuteras huruvida själva monteringen av cykeln för några år sedan var inkorrekt utförd, eller om senare slitage påverkat till större grad. Om jag ska komma till insikt så tror jag på det senare, då monteringen antagligen är automatiserad. En misslyckad montering hade antagligen resulterat i att inte enbart min cykel blev monterad felaktigt, utan även alla de andra cyklarna som befann sig på fabriken vid denna tidpunkt med de samma förutsättningarna som min cykel hade. Ett sådant felsteg skulle med största sannolikhet ha noterats av diverse lågavlönad personal som skulle ha åtgärdat problemet. Såvida inte personalen hade baktankar med cykelproduktionen.

Jag tror dock som sagt på slitage. Jag kan tyvärr inte avslöja typen av haveri, men jag kan avslöja att det handlar om cykelns bakre region. Jag misstänker att skadan var relaterad till ett antal händelser tidigare under kvällen. Såsom när jag korsade ett staket och var tvungen att kasta över cykeln. Det som vid första anblick verkade som en sådan oturlig händelse, kanske var självorsakat. Därför avsäger jag mig all sympati som kan uppstå vid läsning av detta.

Framtiden kommer att se väldigt annorlunda ut nu, då jag saknar billiga och miljövänliga färdmedel. Frågan är då hur jag kommer handskas med eventuella behov av att färdas en längre sträcka. Kommer jag att ignorera tillfället och stanna hemma, eller kommer jag att åka buss? Endast mitt framtida sinnelag kan bestämma utfallet på denna frågeställning.


Tack för mig
H

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0