KLOCKAN tio

Klockan tio slog det mig; klockan är tio!








H

En blå vägg

Ingen går vinnande ur en winwin-situation. I alla fall inte jag. Nej. Den risken jag är tvungen att ta medför direkt psykologiska besvär. H

H Y T



H

Rubrikens elegans

Avundsjuka. Jag träffades av denna. Egentligen är det avundjsuka på någon annan som får göra det jag så länge längtat efter. Så är det avundsjuka, eller längtan? Längtan, skulle jag påstå. H

B on B

Jag har varit väldigt upptagen, psykiskt. Faror har ockuperat mitt sinne, så långt att framtidsvisionen inte alls längre är uppenbar. Men jag förstår nu. Suget som är så starkt. Det finns där för en orsak. Jag vet inte orsaken. Men jag vet följden av den. Jag känner följden av den. Jag älskar följden av den. Jag vill bara att denna ska eskalera till att innefatta djupare regioner än jag tidigare utforskat; det är i dessa jag finner min frid.

H

omg

Hon brukade klä sig bra. Brukade? Hon klär sig bra. För bra? Nej. Det passar utmärkt.



H

Lärkans Stora Dröm

Jag gick. Gick på en stig. Omgiven av skog. Mörk skog. Knappt månljuset kunde penetrera de tjocka granarna. Jag visste att jag var ensam att genomföra detta. Jag observerade mossans intensitet längs stigen, samtidigt som jag funderade över om jag hade gjort rätt val. Ensamheten hade aldrig varit så uppenbar förut. Jag fortsatte att gå på stigen, stigen som skulle terrorisera mina tankar i åratal framöver. Ändå var den borta i nästa ögonblick. Jag var nu mitt i skogen, utan en stig att följa. Vilse, skulle man kunna definiera det som.

Jag bestämde mig för att klättra upp i en tall. Det var en ståtlig tall jag valde till min bedrift. Många lämpliga grenar hade den, vilket passade utomordentligt. Jag kom högt upp. För ett tag kändes det nästan som att jag drömde. Jag såg månen. Första gången på hela dygnet. Fascinerande, tänkte jag.

Jag satt på toppen av tallen en bra stund. Tänkte lite på allt möjligt. Jag såg ett stjärnfall, ett vackert sådant. Jag började frysa lite. Fast det gjorde inte så mycket, eftersom att stunden var så skön. Jag tänkte att det inte var många som fick uppleva toppen av en tall. Jag reste mig upp och balanserade på den sköra grenen. Jag kastade mig ut över skogen. Vinden fångade mitt intresse och jag flög vidare. Jag flög ända till en närliggande sjö. Där tog jag mig ett dopp.


H

Vinterland, Fyrbuss, Tornbuse




Jag satt längst fram på bussen i morse. Brevid chauffören nästan. Jag hade klar sikt ut åt de flesta håll. Rätt kallt tyckte jag att det var. Som vanligt när jag är trött, slumrade jag till lite. Efter att ha sovit en stund vaknade jag(konstigt nog vaknar jag alltid när jag borde, dvs. strax innan jag ska gå av) till en märklig syn. Det snöade. Med nyvaken logik kom jag fram till att bussen hade kört till en annan tid och plats, en ny värld helt enkelt. Oj vad konstigt, tänkte jag. Vilken fin värld.


H

Påfågelsblues

Jag kommer ihåg hur det var
När du fyllde mitt hål med sand
När jag var som mest sårbar
Tog du min själ och smekte min hand

Du log och pekade på min sko
Och sa att du ville flyga bort
Till ett plats där vi kan få ro
Men utan med tung eskort

Sen ville du veta exakt
Varför jag var så bra
Från dunkel suktande makt
Det är för jag fri får va




Jag drömde så bra inatt. Det var ingen dröm av något större värde,  men den fick mig i bra stämning. När jag funderar lite närmre över vad drömmen betydde, så upptäcker jag att den helt och hållet står för framtida höjdpunkter och evenemang. I skrivandets stund kom jag på exakt vad den betydde.  Det var mycket tydligare än vad jag trodde. Detta kommer ändra på mycket. I mycket snarare framtid än jag trodde också. Nu ska jag gå och försöka drömma mer, kanske en fortsättning?


H

O 2 = X 2

Nu blev det inte som jag hade tänkt mig. Inte blev jag mer fri och inte heller kändes det så bra som jag hade tänkt. Dock kan jag se en ljusare period i framtiden. Om jag orkar ta mig dit. Alltså bara hänga kvar på tidsvågen som tar mig dit.

H

Rönnbärsdrömmen

Stod med vännerna mina,
Väntade på att regnet skulle sina
Såg en fågel som var så våt
När jag nynnade på min älsklingslåt
En gren smekte mina läppar så mjukt
Att bli så berörd det är sannerligen sjukt



H

Fågelette

Jag såg en fågel,
Av okänt slag
Dess färger dansade,
I mitt sinne
Den flög iväg,
I morgonsolen
Åh mitt hjärta,
Var berört





H

Vilse Ja

En skadad poet,
I livet han sket
Ordet hans var dött,
Liksom hans mening misskött
Han skrev om sin sorg,
I en bok så konkret,
Se där, han var åter en poet

H

Inne

I morse vaknade jag en timme för tidigt, utförde mina rutiner en timme för tidigt. Sov en timme för lite. Var en timme tröttare. Detta hade antagligen stor effekt på min dag. Men frågan är om den var dålig eller bra. Jag blev alltså mycket piggare då jag kom till skolan, eftersom jag hade varit vaken längre. Men samtidigt blir jag mycket tröttare nu på kvällen. Frågan är när det är bäst att vara pigg. I skolan eller hemma. Jag överlämnar tänkandet till läsarna mina.

 

H


Lv :)

Det här inlägget ägnas den vilsne mannen, ensam i ett nytt land.

För några nätter sedan hade jag skarp huvudvärk. Det kändes som att hela huset gungade. I skrivandets stund småler jag, tolka det som ni vill.

Jag har i dagarna fått mina åsikter helt raderade och utbytta av nya, starkare sådana. Exempelvis har jag helt ändrat uppfattning angående idealet. Det jag förrut trodde var något bra, är i själva verket falskt och något mycket mindre värt än det jag nu har funnit. Kanske är det så att de element som enligt mig är de viktigaste helt enkelt är något helt vedertaget och självklart på de nya jaktmarkerna. Även om detta slag inte är något andra föredrar.

För ett par dagar sedan skulle jag gå vänster vid ett vägskäl. Vad ironiskt, tänkte jag, baserat på omständigheterna. Jag gick fridfullt och gjorde helt enkelt det man ska göra; att sammansmälta sig med omgivningen; på ett extremt sätt eller ej. Denna gången kanske inte så extremt, dock väldigt symboliskt bra. Detta kan tänkas vara början på en ny era av tankegångar hos mig.

Samtidigt har många framtidsplaner väckts hos mig. Sådana som sedan länge varit lite smådöda. Men inte längre, ty de är tillbaka och slagkraftiga. Imorgon ska jag försöka bereda ut dem för att platsa i lite större samanhang. Förutom dessa planer, har någonting mer väckts inom mig. Ett behov av att lära mig ett främmande form av konstverk. Ett sådant som med vilket jag skulle skapa många underliga, roliga men bra stunder.

Jag har träffat på indonesisk lycka. Det var alldeles för länge sedan sen sist jag såg sådan ren lycka. Jag kan inte låta bli att ponera hur jag skulle te mig i en likartad situation. Faktum är att jag inte skulle ha något emot att hamna i den. Jag skulle nog till en början vara lite skeptisk, för att sedan komma in i det och njuta.

Om man kommer till ett främmande land, ett främmande system, en ovisshetens högborg. Då kräver man hjälp. Då ska man få hjälp. Då förtjänar man hjälp. Den hjälp man behöver. Men inte får.

H




1919

Idag inträffade en insikt. En insikt i livet förr. Jag blev djupt deprimerad. Avsaknad och längtan till något jag praktiskt taget inte kan veta något om, förutom från andrahandskällor. Det var en sådan upplevelse, som var av sådan fin karaktär att jag älskade den. Men samtidigt väckte den så stora känslor att jag inte ens kan infinna mig med mig själv. Vill bara bort, i själva verket tillbaka. Långt tillbaka. Till gyllene tider. Tankarna för sig också till vad jag sysslat med de senaste dagarna. Detta stämmer perfekt in på den bild jag idag återigen har börjat ha.

H


Nancy




Jag satt på en parkbänk i kylan. Gud vad kallt det var. Bakom mig hördes bruset av bilar på motorvägen. Jag åt ett förkolnat popcorn, gud vad äckligt tänkte jag. Jag iaktog fullmånen, vacker tyckte jag att den var. Ännu en gång reagerade jag på hur kallt det var. Jag såg upp mot himmlen. Det var inte alls så stjärnklart som jag trodde att det skulle vara. Tänk om man inte bodde inne i stan, tänkte jag. Jag hörde en smäll, misstänkt skottlossning. Buss efter buss passerade framför mig, varje gång med ny uppsättning av människor. Jag såg ett blinkade fönster i ett höghus. Jag mottog konstiga blickar av en till synes udda kvinna som gick förbi och satte sig i en busskur ett par tio meter bort. Sedan hörde jag konstiga ljud. Utnyttjade friktion för att bli varm. En man med kvinnliga drag gick förbi. Sopbilen stod där lika orörlig som när jag kom.

Sedan började jag fundera över symboliken. Hur mycket stämmer det in på min egen situation? All denna beundran för Clownens Väska får mig att tro att det kan vara sant. Gröna strumpor som döljer något fint, fina flätor som en gång fanns.

H

Avlägsen och ensam

Lyssna när ni läser

Han gick längs sin hemgata.  Med ett léende såg han åt familjerna som var fullt uppe med att packa. Han var inte alls avundsjuk, fast han skulle spendera julen ensam. Han funderade på vad hans föräldrar hade sagt. Han fortsatte gå, men blev allt mer störd av all oreda på gatan. Allt familjeliv omkring honom fick honom att se över sin situation. Han kände sig lite ensam. Dystert såg han ner på marken där han gick. Skorna började bli lite slitna, la han märke till.
En kall kår rörde sig längs hans ryggrad. Ett par hundra meter fram på gatan kom det en kvinna gåendes emot honom. Vad gör hon här, tänkte han. Hennes gyllenröda, förföriska hår, las märke till över hela kvarteret. Deras blickar möttes. Han kände sig nästan lite panikslagen över situationen, men samtidigt glad. Hon kom allt närmare, då han såg upp mot träden. Det var den första snön som gjorde entré. Långsamt men vackert dansade snöflingorna ner bland de kala grenarna på träden. För ett ögonblick glömde han bort henne. Hon hade nu närmat sig ännu mer. Han funderade lite. Hade hon kommit för hans skull? Snart skulle han få svar. Stunden för mötet hade kommit. Ögonblicket då de antingen stannar upp eller passerar varandra. Skulle hon stanna upp och hälsa? Nej, hon fortsatte utan att ha givit honom mer uppmärksamhet än en blyg nick till hälsning. Det var för bra för att vara sant, tänkte han och fortsatte gå. Helt oanandes om att de senare under kvällen skulle stöta på varandra av misstag, för att sedan spendera julen tillsamans. H

RSS 2.0