Raketdöden

Jag kom att tänk på en sak. En otäck situation. Tänk om man på nyårsafton i god tro ska avfyra sin kära raket som man inhandlat på Bauhaus, då den helt plötsligt tar en annorlunda rutt och på något sätt placerar sig i munnen.

Det är vad jag kallar ett dåligt sätt att dö på. Jag inspekterar mina tjugotvå raketer och konstaterar bedrövad att samtliga har en explosionsdel stor nog att få plats i min mun.


H

Dödens Vägg

Ej finnes något i vår tid,
För den mörka kvinna i vår stad
Som lever svårt och andas strid,
Hon haver ej sin älsklings grad

Nästa dag en svamp till tro,
Klättra in på kropp och sinne
I flykt hon över forsen ro,
Hon finns numer ej ens i minne

H






S

Rebelliskt överlämnade du ansvaret för något finare på mig varpå jag mottog dina kyssars Sanna glädje. Da'n var väldigt fin och Speciell. Varför ska vi ens leva om vi inte kan stå för våra frihetsideal? Överlevare, vad mer? Förlorare?


H

Vinternatthimlens Gränsland

Står ensam ute och beundrar natten och dig. Förbi granar och hus vandrar du hem, tyst går du förbi mig. Jag ser när du öppnar din dörr och hur du enligt den frihet du förtjänar träder in i en annan värld. Sedan ser jag dig inte på många dagar. Jag ägnar dig en tanke då och då, men inget större besvär.

Allt du har är dina trettiofyra guldgula orsaker att komma hem.

H

Dalsänkan

Tänk om det fanns en väg som sådan att på den finner vi allt vi önskar av livet. Har vägen ett slut? Har vägen en begränsad längd? Har vägen ett mål?

Befinner vi oss alltid på vägen? Om inte; tänk om man alltid befann sig på vägen.



H

Dagen Då Vintern Avgjordes

Dagen då planen frös,
Då framtiden uteblev

Angående en önskan som var lös,
Mitt testamente jag skrev

Ljusstakens lögn förgör,
Vinterns hopp och otid

En tid så fin den dör,
Ej längre finnes frid


H


Gruvdriftens Guld

Jag har två tior och två femmor här. Med ett frekvent återkommande slag mot sängen där de ligger låter jag dem skapa nya mönster och former. Det förvånar mig vilka vackra sätt de kan bilda. Varje sätt är något nytt, ett unikt fall av myntkonst. Det blir bättre om jag inte dokumenterar de vackraste formerna, för hoppet om att en gång få uppleva det allra vackraste fallet är starkare än avsaknaden av de forna som var vackert.

Dessa fyra mynt, till ett värde av trettio kronor, är vackrare än mycket jag ser här i livet.

H

RSS 2.0