Approximately

Det var Drottning Jane som slog till med full kraft, erövrade en kontinent och mitt hjärta.


H

Yesterday Yes a Day





Idag har jag varit ledig. Det har varit fint väder ända sedan jag vaknade första gången(runt 07:30). Men ändå har jag inte ens tänkt tanken på att gå ut förrens nu. Jag förstår inte varför jag envisas med att sitta inne när det är så fint väder. Jag har för avsikt att ta mig ut inom kort, vi får se hur bra jag lyckas med det.

H

Ops

Igår råkade jag radera runt 20 inlägg på bloggen...

Som tur var lyckades jag med extrema webbläsarkunskaper rädda situationen. Nu finns de flesta inläggen där igen, dock utan originaldatum eller några kommentarer. Dessutom är alla inlägg som skrevs 10-15 maj borta med vinden.


H...

Ett jävla liv

Skillnaden var hårfin, likheterna många. Men ändock klagade hon aldrig. Det var som om hon alltid visste vart saker och ting skulle leda. Det skrämde mig till den grad att jag ibland inte visste om jag ville komma hem om kvällarna. På något sätt har hennes tonårsmentalitet utformat mitt uteliv.

H

Dazed And Confused

Jag går längs en gågata - ja, där man går. Det finns bara en riktning, ty gågatan är enkelriktad såväl som enkelspårig. Jag drivs av en kraft som inte är av denna värld. Tiden passerar fortare och fortare varpå marken under mina fötter försvinner i ett inferno av eufori.

B åtarnas B åt

En iaktagen blick,
Mitt mod tillmötesgick
I en värld av fantasi,
I tanken hon förbli



H

Tereza och Inna

De utgör motsatser till varandra, men ändå har de allt gemensamt. En vinnare, en stor mängd pengar och utseendet. I sällskap av varandra är de näst intill perfekta, nästan gudomliga.


H

Hemma igen

Så. Hemkommen, välkommen och förhoppningsvis ihågkommen!

H

Havet

Idag var jag på picknick på djurgården, underbart :)
Imorgon ska jag till en väns landställe och njuta av sommaren, så inte kommer ni att få höra av mig på ett par dagar...

Men jag har skrivit en liten text om havet och kärlek!

Havet

Det var nu två år sen sist. Sen sist hon såg havet. Hur hade hon kunnat avstå så länge från något hon älskade så? Hon slet loss sitt armbandsur och kastade det långt bort med en svepande rörelse. Aldrig mer skulle hon vara kontrollerad av tiden. Vid havet finns ingen tid; ty havet är tidlöst. Tidlöst och vackert. Hon tog upp mobilen ur fickan. Hon kollade om hon hade fått något SMS, för att sedan även kasta mobilen. Inte längre skulle civilisationen sätta spår i hennes sinne. Hon kände sig nu som en fri kvinna. En pånyttfödd själ. Hon gick längs en skogskantad stig. Hon såg havet framför sig. Med ivriga steg närmade hon det anfått. När hon hade kommit så nära havet att hon kunde höra vågornas brus, kändes det som att en ängel vidrört henne. En starkare känsla hade hon aldrig förr känt. Det var som en kärlek som hade legat inom henne, dold av rädsla. Men nu hade kärleken äntligen övervunnit rädslan.

Stigen hon gick på blev mer och mer sandig, träden blev färre och färre. Sanden började tränga in genom hennes barfota tår. Ett leende syntes i hennes ansikte. Ett väldigt avslöjande leende. Hon älskade havet. Mer än något annat. Här var hon fri, här var hon sig själv. Det kändes som om en börda på hennes axlar hade försvunnit. Havet var kvar, lika fint och inbjudande som hon kom ihåg det. Men samtidigt kände hon en enorm respekt för det. Hon visste inte riktigt om hon skulle klara av det, trots att det var det enda i världen hon ville. Hon satte sig på en stor sanddyna och pustade ut. Det hade varit en lång resa för att nå havet, både psykiskt och fysiskt. Men hon klarade av det, vilket var det viktigaste. Hon lutade sig bakåt och slöt ögonen. Natten blev en av de bästa i hennes liv. Endast hon och havet var närvarande. Ingen annan. Den trygghet hon alltid eftersträvat fanns nu där helt plötsligt. Hon vaknade till vågornas stormande och till fåglarnas kvitter i skogen brevid. Hon var väldigt utvilad. Tankarna i hennes huvud var renare än någonsin förr. Hon tänkte på fåglarna. Dessa var nu hennes nya livskamrater. Hon såg två små gröna fåglar. De flög fram till henne och likt en hälsning satte de sig på hennes axel. Hon var väldigt nöjd med att redan dagen efter sin ankomst till havet ha fått två nya vänner. Hon låg kvar i sanden och funderade, tänkte på sina nya vänner. Dessa vänner ville hon behålla för resten av livet. Men hon visste att de antagligen inte skulle leva lika länge som hon själv. Detta gjorde henne väldigt bekymrad. Hon ville ha vänner som varade för alltid, som inte tog slut. Men detta visste hon var svårt att finna. Hon var trots allt glad över att få sällskap.

Hon reste sig upp och gick fram till havet. Hon stod på den yttersta strandkanten. Där land möter hav. Hon stod upprätt och bara såg i flera minuter.

 

 

H


Skön vecka

Nu är jag tillbaka från skolan. Det är mycket jobbigt att åka buss så länge när det är så varmt! Runt en timme tar det, inklusive att byta buss samt vänta. Men imorgon är jag ledig. Många kurser är avslutade nu så vi har en hel del hål i schemat, hela den sista tiden ut tror jag.
Denna veckan gick jag:

Måndag: ledig
Tisdag: skola
Onsdag: ledig
Torsdag:skola
Fredag:ledig

Det är så det borde vara oftare! Alldeles lagom mängd skolgång :)


/H

Barn av vår tid

Jag gillar inte dagens samhälle, på något sätt har vi tappat det fina i våra liv. Jag ser tillbaka på forna tider och det känns som att man var lyckligare förr. Självklart har jag själv inga minnen från dessa tider, men det är en känsla jag haft väldigt länge.

Men det gäller att ta tillvara på de förutsättningarna man har. Även om de inte alls är som de var förr. Vi är trots allt barn av vår tid, och vi ska göra så gott vi kan!

Brandstationen

Jag tog tunelbanan till fruängen idag där jag följde med en vän till en brandstation. Utanför hittade jag en tändsticksask, ironiskt nog! På ena kortsidan stod det en liten text i blyerts: "Man känner aldrig sig så rik som när". Jag vände på den men det var svårt att tyda texten på baksidan. Jag har tänkt på detta mycket under resten av dagen och kan inte komma på ett lämpligt slut på meningen, kan ni hjälpa mig?


H

Castles Made Of Sand

Det var en vacker och uppskattad sommardag. På stranden lekte barnen till vågornas brus. Sjöbrisen blåste lätt och sjöfåglarna var uppe i ottan. Tätt intill vattenbrynet stod ett ståtligt sandslott som barnen hade byggt. Helt plötsligt kom en större våg än vanligt och sköljde över sandslottet och jämnade det med marken. Sandslottet var nu endast ett minne blott.


And so castles made of sand fall in the sea, eventually


När sandslottet försvann in i havet, förlorade världen något fint genom barnens stolthet och glädje. Jag kan inte sluta att tänka på hur ett barn skulle göra i den situationen. Skulle barnet bygga ett nytt eller rycka på axlarna och göra något annat istället? Det är det fina med barns sinnen; de är oberäkneliga, spontana och fulla av livsglädje.

H

Tegelmuren

När livet svänger runt ett hörn av tegel,

På gatan där du är född och växte upp,

Var då inte rädd för vad som ska ske,

När ljusen tystnar och natten smyger,

För om du en gång till sist låter bli,

Att din själ som ej längre skrattar,

Bevara i den du för mig brukade vara,

 

H


SoLSkeN

En trappa som står mig nära. Den leder varken upp eller ner, höger eller vänster, fram eller bak. Den leder in i framtiden. Jag står inför ett val, att använda den eller ej. Med vitsippor och kaprifol, med hopp och med tur.

H

SS-S

Det är mörkt på botten, han vantrivs. Han försöker gång på gång förgäves att ta sig ur den situation han är fördömd till att leva i. Men jag kan ge honom lösningen. Men jag kan låta bli. Jag styr denne mannens öde.

H

Ödets ironi

Jag kom nyligen hem igen efter en cykeltur. Jag cyklade i förrgår också. Då gick styret av när jag var halvvägs tillbaka ifrån Sundbyberg. Ikväll vurpade jag mitt i en korsning av att stänkskärmen gick av och låste framhjulet. Jag flög framlänges och cykeln landade uppochner. Det var ca tre personer som såg mig inklusive en taxi. Jag har ingen egen cykel, vilket jag skrev den förra nationaldagen. Den cykeln jag använde var alltså någon annans. Men det jag försöker få sagt är att det kanske inte är ödets vilja att jag ska cykla...

Det var många djur ute idag, inatt. Jag cyklade nästan på två paddor. Eller var det grodor? Skillnaden kan jag inte. Men den andra av dem var det nära att jag cyklade på, men efter ett par skickligt utförda manövrar så avfärdade jag dess hot vilket i detta fallet var mig själv. Det var många sniglar också. Och ett par katter. Jag minns ett tilfälle då det var något mitt i gatan långt bort. Det såg ut som en anka först. Sen trodde jag att det var en katt. Men det var en hare som skuttade iväg vid mitt närmande.


H

Kallblodigt

Jag ska döda ett träd. Ett träd ska jag döda. Hahaha. Jag ska sticka kniven i trädet. I trädet ska jag sticka kniven. Mitt brott mot mänskligheten kommer jag inte att bestraffas för.

H

Solbrillornas stad

Att se sin egna mentala hälsa vandra ner. Det har jag inte gjort förr, för då har jag inte märkt det. Sov nyss i tre timmar när jag borde ha varit i skolan. Nu väntar ett berg av disk då diskmaskinen är trasig. Imorgon väntar ett prov som jag antagligen inte kommer att plugga så mycket inför. Mitt liv ser inte så bra ut just nu. Jag måste ta tag i det här på något sätt, men vet inte vart jag ska börja.


H

Det smärtar

Det smärtar, det smärtar. Inte där det kan tänkas smärta. Egentligen på fler än ett ställe. Men det smärtar, det smärtar.

H

Mitt kall

Alla som är större än sig själv kommer att någon gång inse att det de gör inte platsar i denna värld; ty mänskligheten är inte värd deras tid eller skapelser. Så vad kan man göra? Antingen lägga sig på samma nivå som resten av mänskligheten eller försvinna i mängden.

Jag står på en äng så blomsterfylld. Jag har tappat tron till mig själv. En svala dyker ner framför mig och påvisar stor mental styrka av den typ jag själv vill besitta. Den flyger iväg över trädtopparna och jag är stark.

H

Missnöje, snart nalkas N och S!

Jag trodde våren hade kommit. Men nu är det kallt ute. Fast det är ändå tidigt på året. Men det känns som att det inte är första gången i år som man fått upp hoppet om att den slutgiltiga våren har kommit, för att sedan bli ledsen för att så inte var fallet. Snart är sommaren här och då har vi inte hunnit med våren. Sommar utan vår? Vad är det för något?



/H

Insikten som krossar mig


Hållplatsen jag inte tänker gå av vid!

Jag tänker inte gå av vid nästa busshållplats för att sedan vänta på en annan buss. Varför stanna eller ens gå av när jag lika gärna kan fortsätta till slutstation;målet, ty dit är vart jag verkligen vill komma.



H

RSS 2.0