Javier, Javier!





Det var väldigt sent på eftermiddagen och jag hade precis överlevt en väldigt sömngivande aktion. De förmögna mottog audiens men jag genomskådade deras lustar. En kvinna vandrade ut genom portarna och jag smög efter. Hon satte sig i en röd bil. Jag sprang efter och bankade på huven tills dess att hon kom ut. Hon var inte precis diskret i sitt ifrågasättande av mitt sätt. Efter en stund sa hon stillsamt ”Jag måste träffa Javier. Adjö!”. Jag kunde inte direkt i stunden utlista vem Javier var.

 

 

H




Örhängesgeschäft

Mitt munspel är på drift, på väg 255.
Käraste älsklingen min, jag kommer ej hem,
Förrän jag är på väg, och du är utbildad frisör.
Då återförenas vi, i en sommarromans som sig bör.

H

Hemorten



En storslagen general sade till mig en gång att en standard livsstil inte är tillräckligt påflugen för att tillhöra ett bra liv, ett liv som har levts väl. Man får väl anse honom som en initiativtagare när det gäller visdom. Han köpte kläder i min hemort. Däröver finns inte mycket närvaro.

H

Skå(L)

"Skål" var hans sista ord på festen.
Sedan var han ute i kylan. Ensam.
ooooooooooooooooooooRegnet piskade honom i ansiktet.
oooooooooooooooooooo
Vinden upprörde hans fagra hår.
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
Sannerligen en vinterkuslig kväll. oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooBort från civilisationen och världen.
ooooooooooooooooo
Vägen framför honom blev smalare men absolut inte skogen.
ooooooooooooooooo
Nej, skogen var rysligt konstant.
Döden påträffades vid resans mål.
Natten sätt att ta hans angenäma liv.

H

Adelns Uppgång Och Avsaknad Av Fall(Eller Hur Jag Blev Titulerad Den Konungen Som Skall Avgöra Tvisten I Henns Inre)

Att försöka, att oändligt försöka. Det är inget fel i att försöka. Men om man aldrig lyckas så kanske man inte är en bra person. Fast det håller jag inte ens själv med om. Min varsebildning anser mig avgudas i följande problematiska sats: damerna finns vid stationen. Och där skall jag leta. Ty dessa är min gångna plan att införskaffa.

Och kanske må jag någonstans på landsvägen se en ensam get och tänka att den inte är så ensam för här är ju också jag. Jag samexisterar med en get på samma plats. Det är inte den kärlek mellan man och kvinna, eller mor och son. Men den kärlek som, direkt existerar mellan två objekt eller individer på en plats.

Denna plats. Så förskjuten i mitt sinne som en vacker vän till mig en gång sa. Han begär att jag ska hjälpa honom dagligen. Denna vännen är inte en en verklig person utan mitt inre. Och han behöver hjälp.


Att sitta på en plats. Vid havet. Under en himmelsk kvällssol. Det är att leva. Jag har många vänner som kan intyga att detta är att leva. Men ingen av dem har nog upplevt det själv. Jag vet inte ens om jag har det. Fast vid närmare eftertanke så har jag nog det.

En ödmjuk ödla sprang över vägen. Men jag vill i så fall ställe mig själv frågan hur man kan avgöra huruvida en ödla är full eller ej. Jag menar ödmjuk.

H

TCF

Jag sitter här i all min enkelhet och försöker översätta en låt till en nutida version. Låten är The Doors - Twentieth Century Fox. Det är svårt då jag inte kan definiera en tjugohundratalstjej. "She's a queen of cool and she's the lady who waits". Wow. Det är svårt att finna en sådan tjej i dag.




H

Light My Fire























H

Kaffefläcken



Jag spillde kaffe i sängen och detta är fläcken som jag skapade genom detta. Den är väldigt vacker och svårtolkad. Jag har spenderat ungefär elva minuter till att försöka se något i den.

En sak jag också tänkt på är hur annorlunda man skulle tolka fläcken om den var blodröd. Det är svårt att ta den på allvar i nuläget.

H

RSS 2.0