Javier, Javier!





Det var väldigt sent på eftermiddagen och jag hade precis överlevt en väldigt sömngivande aktion. De förmögna mottog audiens men jag genomskådade deras lustar. En kvinna vandrade ut genom portarna och jag smög efter. Hon satte sig i en röd bil. Jag sprang efter och bankade på huven tills dess att hon kom ut. Hon var inte precis diskret i sitt ifrågasättande av mitt sätt. Efter en stund sa hon stillsamt ”Jag måste träffa Javier. Adjö!”. Jag kunde inte direkt i stunden utlista vem Javier var.

 

 

H




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0