Lilla Cam

Kära kapten, vad är det du vill du få?
Jag står nu vid ditt hus, vad är det som står på?
Jag såg dig vid stationen, klädd i vacker kjol
I tjusig gul camaro,  i en enkel bilstol


Varför ser du ej åt mitt håll, när du över gatan går?
I framsätets ljusa charm, ser jag på dina lingonlår


H


Dedikerad

Mina egna och personliga önskemål och mål måste förbises. Min plikt gentemot samhället och mänskligheten bör gå i första hand. Den smärta jag bär på, den som var dag tar min lycka iväg och stjälper mig, vad är den om hundra år?


Mitt liv måste underställas revolutionen.

H

Bland Sjömän och Bibliotek



H

På Fri Fot I Regnet

Jag talade en novembernatt med min vän. Han hade precis varit på väg till sin samhällspliktsliga tjänst på det lokala universitetet då dagen tog en ovanlig vändning. Nu undrar ni säkert hur natt blev till dag. Det var så att min vän befann sig i en mindre stad i Brasilien samtidigt som jag var i Europa. Han var på väg till en kvällskurs som han höll på den tiden. På väg dit stod han på bussen och observerade med sitt sinne en otrevlig kyla. Få minuter senare gick han av bussen i en individuell revolution. Han gick hem igen.

Är det inte var mans dröm att leva med och i naturen? Att låta ingenting vara utan det som är för naturen självklart och givet. En dag faller regnet och en ung man anses tillhöra den sämre delen av folket om han föredrar att stanna ute. Men en insikt kan inte illviljan ta ifrån honom. Insikten om att regn är något fint att uppleva direkt. Det faller på sitt sätt och det döljer inga djupare sanningar såsom de falska och till synes oprövade sanningar som samhället tycks dölja, upphäva och praktisera.

H



RSS 2.0