I Left A Woman Waiting

Jag gick med min vän på en åker bredvid en välkänd korsning i området. Mitt på den lilla åkern fanns en liten dunge bestående av extremt tätbevuxna buskar och träd. Dock fanns en liten väg in i buskaget via en stig. Jag gick in och min kompis på cykel stannade kvar. Där inne verkade tiden gå långsammare och sträckan var längre. Det kändes som att jag gick minst femtio meter där inne i mörkret. När jag kom ut på andra sidan hade jag kanske gått tjugo meter enbart.


Min kompis syntes inte till. Jag började ana oråd. Jag bad honom att stanna eller möta mig på andra sidan då han inte hade varken vilja eller ork att ta sig in i det mystiska. Han var dock inte kvar när jag kom ut. Varken på ena eller andra sidan.


Det kändes som att buskaget var en portal till en annan dimension där min kompis aldrig existerade. Tanken var både skrämmande och lusthöjande. Tänk att jag hade varit vän med en man i flera år och helt plötsligt slutade han att existera och kvar fanns han enbart i mitt minne. I mitt minne. Det var alltså flera år av minnen och händelser som nu inte var på riktigt utan något som bara var för mig. Unika tankar. Jag kände att jag ville skriva ned mina minnen och på något sätt bevara honom för alltid, för alla att se. Att blotta hans felaktiga och osanna existens.

 

H


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0