The Castle

Jag kom att tänka på och undra över framtiden. Jag kunde inte se mig själv om tio år. Betyder det att jag då antagligen är död eller att jag i min natur är så oberäknelig att mitt liv inte går att förutspå?


Det jag ville se mig själv göra var nog att sova, det vore det kändes som det sunda att göra en söndag runt klockan tio. Men den bilden dök aldrig upp. Jag försökte tvinga fram bilden men mitt sinne ledde mig in i en fälla. Det kändes lite som att jag fick kontakt med framtiden och en känsla av kall tomhet och död uppkom.


Därför antas jag vara död om tio år. Jag blir inte ledsen för det, jag accepterar mitt självtänkta öde. Det strider inte mot min lycka och frihet i dag.


Strax efteråt kände jag att jag fick kontakt med vissa känslor och beteenden som jag hade för fem år sedan. Vad var detta? Först kontakt med framtiden, nu med dåtiden. Kanske har vi ibland kontakt med oss själva i andra skeenden i våra liv. Livet kanske är som en extremt flyktig tidslinje som vill åt alla håll och som ibland kommer nära sig själv. Likt en ringlande orm som inte riktigt vet var den ska och ibland korsar sin egen svans. Men om livet är en tidslinje likt denna liknelse, hur kan jag då känna död framöver? Jag menar att tidslinjen borde ta slut efter mitt liv och ingen chans till ett möte mellan mitt liv i olika faser finns.


Antingen var döden jag kände precis i dödsögonblicket eller så finns det liv efter döden. Antingen var det jag kände precis i slutpunkten eller så fortsätter tidslinjen. I så fall finns det en möjlighet att jag dör de femte september 2021 strax efter klockan tio.

 

H


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0