Gå Till Honom

I de djupaste av skogar ligger en liten ort som heter Bordekunna. Där bor ett folk som aldrig har tid att definiera sig själva. De förblir en odefinierad pöl i ett hav av fastställda begrepp och folkslag.

En dag kom en man till byn. En man som egentligen inte hörde hemma där. Men han kom dit och började definiera. Ett par år senare hade han definierat klart hela byn. Ingen ifrågasatte något förrän en dag då en pojke satt på en stubbe och tänkte till. Han mindes sin barndom då allt var precis vad det var. Inget var mer och inget var mindre. Inte heller var något underligt.

Med pojkens fagra tankar om frihet påbörjades det som skulle komma att kallas:
Revolutionen.

H

Allt Som Fanns Finns Om Femton År Också

Jag stod vid en korsning och skulle över vägen. En äldre dam stod redan där och väntade, vilket var väldigt bekvämt för jag ogillar att gå över vägar ensam. Hon hade en hund som hälsade på mig och hon ursäktade betéendet genom ett nervöst "Hon måste hälsa på alla." Det är ju klart att jag hälsade på den lilla kamraten. Sedan gick vi över vägen tillsammans för att sedan gå skilda vägar.

Vårsolen var dold bland moln. Blott en gnutta synlig himmel i blått, resten grått.

Senare kom jag att tänka på en sak. Damen med hunden var mitt i ett industriområde. Vem går på hundpromenad i ett sådant? Det ligger en hund begraven här. Och inte den hunden jag hälsade på, vad jag vet.

H

RSS 2.0