Allt Som Fanns Finns Om Femton År Också

Jag stod vid en korsning och skulle över vägen. En äldre dam stod redan där och väntade, vilket var väldigt bekvämt för jag ogillar att gå över vägar ensam. Hon hade en hund som hälsade på mig och hon ursäktade betéendet genom ett nervöst "Hon måste hälsa på alla." Det är ju klart att jag hälsade på den lilla kamraten. Sedan gick vi över vägen tillsammans för att sedan gå skilda vägar.

Vårsolen var dold bland moln. Blott en gnutta synlig himmel i blått, resten grått.

Senare kom jag att tänka på en sak. Damen med hunden var mitt i ett industriområde. Vem går på hundpromenad i ett sådant? Det ligger en hund begraven här. Och inte den hunden jag hälsade på, vad jag vet.

H

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0